Ett sista inlägg
Hej bloggen!
Nu var det väldigt länge sen jag skrev här så jag tänkte att det var dags att skriva ett förhoppningsvis sista, avslutande inlägg, om någon skulle råka snubbla över bloggen och undra vad som hände sen. Jag vet själv hur frustrerande det har varit när jag har läst bloggar som helt plötsligt har slutat utan att jag fått veta vad som hände med personen som skrev.
Efter att ha drabbats av solurtikaria under hösten 2008 testade jag alla möjliga sätt att bli av med och leva med denna åkomma. Jag bloggade, testade ljusterapi, alla solskyddsfaktorer på marknaden, diverse tabletter och använde UV-skyddande kläder. Allt med olika framgång.
När jag under förra våren var i LA i USA upptäckte jag dock att mitt tillstånd hade förändrats. Jag kunde gå in och ut ur solen i kortärmad tröja under ett par timmars tid mitt på dagen med SPF 50 på armarna utan att få utslag. Jag hade dock fått utslag på fötterna tidigare på morgonen under samma dag trots att jag då bara stått i solen i 15-20 min utan solskydd.
Stärkt av framgången testade jag förra sommaren att lägga mig i den svenska sommarsolen i 30-45 min utan solskydd i enbart bikini. Det var mycket märkligt då jag fick utslag på låren och runt bikiniunderdelen, men inte någon annanstans.
I höstas bokade jag en resa till soliga Sydafrika och var där i tre månader. Jag kunde vara ute i flera timmar mitt på dagen i bara bikini, både med och utan solskydd. Givetvis brände jag mig då jag inte hade solskydd, men inte ett enda utslag.
Jag vågade knappt tro att det var sant och det känns fortfarande lite overkligt. Jag vet hur ofta jag har tagit ut segern i förskott och sen blivit otroligt besviken och ledsen vid ett bakslag. Den här gången är det dock på riktigt. Jag har blivit brun för första gången på över sex år och kan nu röra mig hur jag vill i solen utan att få klåda. Det känns som ett mirakel och jag är så otroligt tacksam över att ha blivit av med detta elände och hoppas innerligt att det aldrig kommer tillbaka igen!
Ett uns av sorg i mitt hjärta kommer när jag tänker på er som fortfarande plågas av detta då jag vet att det inte finns något jag kan göra för att hjälpa er. Det enda jag kan gör är att be er att fortsätta hoppas och hålla ut då det plötsligt kan vända. Jag vet inte vad som gjorde att min kropp plötsligt bestämde sig för att tåla solen igen, men jag vet att ingen är gladare än jag för att den gjorde det. Jag hoppas att min historia kan ge er mer hopp!
Det här är som sagt förhoppningsvis mitt sista inlägg. Jag får fortfarande alla bloggkommentarer vidarebefordrade till min mail, men jag är inte längre aktiv i diskussionerna kring solurtikaria. För att få mer tips och stöd råder jag den som vill att gå med i den nordiska Facebook-gruppen "Solurtikaria" eller någon av de engelskspråkiga grupperna som finns, exempelvis "I'm allergic to the sun" eller "Solar urticaria".
Sol och kärlek!
