Förlåt för den dåliga uppdateringen. Har jobbat två dagar nu, umgåtts med EJ och ätit för mycket pizza. EJ var igår och pizzan var idag. Nu har jag ont i magen.
Idag har jag varit på begravning för min mormors syster. Vi har alltid firat jul ihop och hon hade inga egna barn, därför känns det nästan som en extramormor. Aldrig roligt med begravningar.
Den här gången blev jag dock så påmind om tidens gång då det samtidigt är så många som får barn runt omkring mig. I mitt liv är det ett generationsskifte på gång och det blir så tydligt vid just dessa tillfällen. Det gör mig lite stressad.
Och jag har världens finaste mormor. Hon är så liten och söt, samtidigt så skön. Jag har insett att hon är en av få gamlingar som förstår ironi och som är lite halvdryg, det är så jävla roligt! Som när hon tittar på mamma med en min som säger "vad vill du mig?" när mamma vänder sig bort samtidigt som hon påminner mormor om att ta det lugnt de närmaste dagarna.
Och jag har en pappa som älskar att bråka med mormor när mormor är trött. Mormor: Min leverpastej är för gammal, den smakar konstigt. Pappa luktar på levepastejen och säger: Nej, det är inget konstigt med den. Mormor: Men smaka den då. Pappa: Nej, jag tänker inte riskera min hälsa över ditt pålägg.
Och jag har en asdryg morbror som, efter att jag hade gått runt och delat ut sångblad till gästerna på minnesstunden, vänder sig till mig och säger "det där gjorde du riktigt bra" med ett stenansikte.
Och jag har en fantastiskt stark mamma som stöttade både min mormors systers man och min mormor i sin egen sorg under begravningen. Det är vad jag kallar medmänsklighet och omtanke. Mamma, du är så bra och jag är så stolt över att ha dig som mamma.
Ljusbehandling idag igen. Idag körde vi 1 min 30 s, sen ytterligare 15 s utan BH för att försöka få bort de envisa utslagen som uppstod förra gången. Resultatet:
De första tre bilderna visar troskanten, och resten... Ja, ni ser nog det. Har även två bilder till på lite boobies (dock med handen på rätt ställe), men vet inte om de bör publiceras på en blogg. Även om brösten är rödaktiga finns det säkert någon sjuk jävel som skulle tända på det.
Måste säga hur mycket jag uppskattar min sköterskor. De försöker verkligen hitta en lösning på mitt problem och jobba runt allt som uppstår. De tycker säkert att det är ett jätteroligt experiment, men det gör inget. Så länge de är engagerade är jag nöjd.
Idag läste jag ett inlägg på forumet för ljuskänsliga. Det var skrivet av en kvinna som bodde i USA och som har solurtikaria, precis som jag. Hennes läkare hade föreslagit i stort sett samma behandling som den jag får, det vill säga ljusbehandling 3-4 gånger per vecka. För detta skulle hon betala $100 dollar per behandlingstillfälle, helt sjukt! Hon skrev i forumet att hon var student och givetvis inte hade råd med det så nu övervägde hon istället att börja sola i ett vanligt solarium och försöka med en egen sorts ljusbehandling. Det var många som reagerade på detta och avrådde henne starkt från att testa, då du inte kan reglera styrkan på samma sätt som du kan i ett "behandlingssolarium".
Jag tycker verkligen synd om henne. Även om det är en dålig idé att ljusbehandla sig själv i ett solarium (hon skulle kunna få en anafylaktisk chock om det blir riktigt illa), så förstår jag ändå hennes desperation. I detta läge är jag så otroligt glad att jag bor i Sverige och att vi har högkostnadsskyddet som gör att jag numera inte behöver betala för min ljusbehandling. Innan jag kom upp i summan för högkostnadsskyddet kostade det dessutom bara 100 kr per behandling, vilket helt klart var hanterbart.
Ljusbehandling idag igen - 1 min och 30 s! Fick inga utslag i ansiktet, dock på ryggen vid tros- och BH-kanten som ni kan se på bilderna.
Det blev både rött, utbuktande och kliade. Att det är utbuktande syns bäst på den sista bilden, om man kollar på ryggen på den rand som går runt kroppen. Konstigt att jag inte fick några utslag i ansiktet, men det kanske var för att jag var ute igår. Förresten, att ta kort på sin nakna rygg i en spegel utan att få med röven på bilden - inte helt enkelt!
Frågade sköterskan om solglasögonen. Han sa att man kan sola utan om man blundar, men han tyckte ändå att vi ska fortsätta med dem på. Det tycker nog inte jag. I så fall kommer jag ju att se ut som en panda i sommar, fast inte lika lurvig och gullig plus röd istället för svart runt ögonen. Ska säga det på onsdag.
Ikväll pratade jag med min kära mor och vi pratade om solurtikarian och om ljusbehandlingen. Hon frågade om jag hade hittat någon bikini och jag sa att jag hade kikat runt lite, men inte orkat beställa någon. Sen började jag gråta för första gången på länge på grund av solurtikarian. När jag sa det högt var det som att jag själv insåg varför jag inte hade beställt någon - jag är rädd.
Jag är rädd för att jag ska stå där i min fina nya bikini i sommar och längta efter att gå ut, men att ljusbehandlingen inte kommer att ha fungerat. Jag är rädd för att den enda som kommer att få se mig i min fina nya bikini är jag själv framför spegeln och kanske F, om jag orkar visa den för honom. Jag är rädd för att bygga upp för stora förhoppningar för att sedan se dem krossas, som så många gånger förut när det gäller min solallergi. Jag är rädd för att behöva inse och acceptera att jag inte tål solljus. Jag är rädd för att komma ner till stranden i min fina nya bikini och kanske inte ens hinna ta ett dopp innan jag blir röd och hela kroppen börjar klia och alla runt omkring tittar på mig med avsmak eftersom det ser ut som att jag har badat i brännässlor. Jag är rädd för att aldrig mer kunna bli brun som alla andra flickor som har fina nya bikinis. Jag är rädd för att jag ska sitta inne och gråta för att jag för en gångs skull har tillåtit mig själv att hoppas att den här jävla skiten ska försvinna, eller åtminstone kunna bli hanterbar.
Därför är det lättare att säga att jag inte har orkat beställa någon. Det är en bättre ursäkt. Då kan jag fortfarande intala mig själv att det är mitt val, att jag kan påverka på något sätt.
Har precis varit ute och testat huruvida min ljusbehandling funkat eller inte. Jag och F gick ett varv runt kvarteret och jag var ute i cirka 12 minuter. Resultatet är blandat.
För att testa hur bra det gått gick jag ut i långbyxor och en kofta som jag drog upp ärmarna på. Nu, 20 minuter efter jag kommit in, har jag inte fått några utslag på armarna, dock i ansiktet...
Som ni ser blev jag röd och fin. Det kanske inte syns så väl på bilden, men på den tunna huden precis runt ögonen har jag också blivit röd, vilket bekymrar mig. Det kliar inte, men svider lite och känns känsligt. När jag solar på ljusbehandlingen har jag alltid väldigt sexiga skyddsglasögon på mig (ser ut som simglasögon ungefär) vilket gör att jag inte får något ljus precis runt ögonen. Detta blir ju ett problem när jag väl kommer ut för även om jag inte får utslag i ansiktet så kommer jag ju att få utslag precis runt ögonen. Jag måste kolla med sköterskorna vad de tänker om det.
Givetvis är det en besvikelse att jag fått utslag, men det är inte lika mycket utslag som jag brukar få och jag fick inga utslag på armarna så hurra för det!
Igår var jag ute med min fina klass och slog klackarna i taket! Vi började med middag på Harrys för att sedan mellanlanda hos mig för lite påfyllning och sedan fortsätta ut i natten. Av 20 klasskramrater var vi 11 som slöt upp för en helkväll och det var en väldigt bra kombination av människor. Det var synd att alla inte var med, men samtidigt var det tur för vi fick alla plats i köket hemma hos mig och kunde mingla tillsammans allihop utan att det blev massa grupperingar. Awesome! Alla följde dock inte med ut sen, men vi var 6 personer som höll ihop till Harrys och 4 som tog oss hela vägen till O'Learys.
Harrys var helt okej och även O'Learys, som fick agera mellanakt innan vi traskade hem. Eftersom jag är ganska trött på min tatuering på axeln nuförtiden och gärna vill skyla den hade jag på mig min korta kavaj hela kvällen vilket blev väldigt varmt efter ett tag! Svettig som ett as hoppas jag ändå runt på dansgolvet och brände lite kalorier - helt okej träning.
Igår var jag på behandling igen - och klarade 1 min 15 s med bara lite klåda! Helt galet! Blev lite rädd när sköterskorna sa att vi skulle köra så länge (givetvis kunde jag ha sagt nej om jag inte velat testa), men jag bestämde mig för att det var värt ett försök. Så nice!
Har funderat på hur lång tid jag har som mål. Det hade varit underbart att kunna vara ute i solen i 2-3 timmar, men det innebär isåfall att jag skulle behöva vara inne i solariumet i 10-15 min. Problem med det:
1. Om vi ökar med 15 s per gång från och med nu skulle det innebära att jag skulle nå 10 min om cirka 12 veckor och 15 minuter om cirka 18 veckor. Med andra ord skulle jag behöva sola fram till juni-juli någon gång. 2. Om jag väl skulle komma upp i 5-6 minuter och ännu längre skulle jag börja bli brun. Tänk då att jag skulle sola så länge 3 gånger i veckan! Jag skulle se ut som värsta solariefreaket, alldeles orange och skit. Inte leksak!
Med detta i åtanke vet jag inte hur jag ska ställa mig till solandet. Jag ska fråga sköterskorna om vad de tror och hur länge de rekommenderar att jag ska hålla på. Med tanke på att den ena sköterskan menade att jag förhoppningsvis skulle kunna ha bikini i sommar antar jag att hon är inställd på att jag ska sola ganska länge, vilket iofs är positivt. De kanske tänker att vi ska kunna höja ännu mer (30 s?) per gång i fortsättningen och då kommer det ju inte heller ta lika lång tid.
För övrigt har jag klickat runt på olika bloggar som nämner solurtikaria idag. Har hittat några stycken, men ingen som skriver om solurtikaria som huvudämne (förutom Susannes och min såklart). De flesta verkar även kunna röra sig relativt obehindrat i solen, förutom klåda lite då och då. Det var till och med en som hade haft solurtikaria, men som det hade gått över för. Det inger en viss hoppfullhet inför framtiden.
Japp, nu har jag alltså "kommit ut" med min solurtikaria på Facebook. Av någon anledning har jag inte velat skriva det innan. Okej, det kanske inte är något man skyltar med, men ändå. Det får bli mitt sätt att "fira" min målstolpe. No more hiding.
Idag solade jag i 60 s igen - utan utslag! Så konstigt att det kan skilja så mycket bara mellan två soltillfällen. Det känns i alla fall riktigt bra att det funkade! Glädjen dämpades dock något när jag kom dit och sköterskan föreslog 75 s, men ändrade sig när jag visade bilderna från i måndags. Det känns som att jag snuvades på 15 s. Om jag inte hade fått de där utslagen i måndags hade vi börjat öka ännu mer, men men... Det får bli en annan gång. Jag får vara glad för mina 60 s!
För övrigt har jag nog löst gåtan med att den högra sidan blev irriterad i måndags. När jag kollade runt lite i soltanken idag insåg jag att det saknas två lysrör på den vänstra sidan, så med andra ord får jag mer ljus på den högra sidan. Måste säga till om det på fredag. Eftersom jag tydligen är den enda patienten som använder den soltanken just nu så är det ju lite svårt för personalen att veta om det. De solar ju inte själva i den liksom.
Alex hade förresten tagit upp min önskan om hattips på sin blogg idag, mycket fina förslag tycker jag! I år ska jag investera i en riktig sommarhatt som jag kan gå på stan med, för säkerhets skull.
På dagens ljusbehandling var jag inne i solariet i 60 s, yay! Milstolpen nådd, men tyvärr fick jag klåda och blev röd i ansiktet vilket jag inte har blivit under de tidigare behandlingarna. Fick dock inte så mycket klåda på resten av kroppen. Mycket märkligt. Såhär såg det ut (inga bilder man ska titta på samtidigt som man äter kanske):
'
Som ni ser blev jag rödare och fick mer klåda på den högra sidan, har dock ingen aning om varför. Tur att det finns smink (sista bilden om det var otydligt) som kan tänka det värsta! Och ja, det tar emot lite att lägga upp bilder på mig själv där jag ser sådär hemskt ut, men det är för en god sak. Kanske någon som läser detta kan hjälpa mig eller själv känna igen sig och få hjälp. Klådan lade sig efter cirka 45 minuter. Var hos tandläkaren direkt efter ljusbehandlingen. Inte jätteroligt att sitta sådär i väntrummet...
När jag var på ljusbehandlingen förklarade jag att jag hade fått utslag precis vid troskanten i fredags. Sköterskan började fundera på om vi borde backa några steg och att jag istället skulle sola med bikini som jag kan använda i sommar. Det känns så sjukt, jag har inte ens tänkt att det skulle kunna gå så långt. Jag förklarade för henne att jag inte vet hur mycket jag kommer att våga vara ute i sommar, men att jag skulle tänka på saken. Om inte annat skulle man kanske våga ta sig till stranden och ta ett eftermiddagsdopp. Dags att börja leta bikini?
Idag har jag faktiskt varit duktig och pluggat! Skrev 6,5 sida idag så sammanlagt cirka 8 sidor nu. Behöver bara lite till. Det lär inte vara några problem så länge jag sätter mig och faktiskt skriver...
Köpte förresten pizza idag eftersom vi missade pizza-fredag i fredags. Man vet att man går till pizzerian för ofta när pizzakillen automatiskt sträcker sig efter två vitlökssåser och två pizzasallader. Inte okej.
F har mått bra hela dagen, men tyvärr skulle mina föräldrar iväg på eftermiddagen så vi tog en romantisk McDonalds-frukost under Ölandsbron istället. På vägen hem blev det även ett stopp hos F:s bror JL och hans familj där vi upptäckte att deras nya garage blir ungefär lika stort som deras hus. Awesome!
Resten av dagen har spenderats i soffan, kollandes på tv-serier och letandes information om designutbildningar som F skulle kunna gå. Imorgon är det verkligen dags att ta tag i praktikrapporten...
Igår var jag och solade igen. Eftersom jag bara fick klåda, men inga utslag i onsdags bad jag sköterskan att öka tiden ändå. Sagt och gjort, igår blev det 55 s solning! Resultatet? Inte så mycket klåda, förutom precis vid troskanten, vilket syns på bilden... Tydligen var mina trosor något lägre än vad de brukar vara vilket resulterade i att jag fick ett rött streck runt magen och ryggen, mycket vackert! Det syns kanske inte så väl på bilden, men det var väldigt estetiskt tilltalande i verkligheten! Inte.
Gårdagens afton spenderades med mina finingar EJ och TH. Tacos, alkohol och godis - mums! F var ute med ett par av sina vänner så vi får se hur hans dagsform är idag. Förhoppningsvis tillräckligt bra för att kunna hälsa på mina föräldrar...
För övrigt älskar jag Morgonpasset i P3 av hela mitt hjärta. Finns det något bättre radioprogram? Brukar till och med ladda ner poddarna via SR:s app för att kunna lyssna på hela programmet och inte missa en sekund. Kärlek.
Efter praktiken idag åkte jag in till Kalmar för att träffa AF och diskutera vårt examensarbete. Trots väldigt många sidospår tror jag faktiskt att vi kom lite närmare vårt mål och har lyckats specificera något sådär vad vi ska skriva om. Känns väldigt skönt! Tyvärr lär det bli väldigt tight med tid innan första utkast-inlämningen, men det får vi väl lösa på något sätt. Efter nästa vecka har vi ju trots allt inte något föreläsning på tio (!) veckor så att jobba med skolarbete nästa helg känns inte så jobbigt...
Ett av våra sidospår handlade om saker som alltid är bra att ha i bakhuvudet. Jag, AF och EO (som troget satt bredvid oss när vi diskuterade och kom med konstruktiva inlägg) kom fram till sex punkter:
- Om du ska rädda någon som håller på att drunkna, men personen i fråga försöker hålla sig upp genom att trycka ner dig - simma neråt! Personen kommer att släppa greppet om dig och du kan simma bort en bit för att samla kraft och eventuellt försöka igen. - Om du voltar med bilen och landar upp och ner - sätt alltid ner fötterna i taket innan du lossar säkerhetsbältet! Annars finns det en risk att du faller ner på nacken och skadar dig betydligt värre än du redan är. - Om du kör bil och med säkerhet vet att du kommer att krocka (om det absolut inte finns något sätt att undvika krocken) - släpp tumgreppet om ratten, dvs lägg tummarna utanför rattens innercirkel! Om du krockar och håller tummarna runt ratten finns en risk att du bryter flera ben i handen, ajaj! Undvik även att hålla armarna helt raka då även detta kan leda till att du bryter massa ben i armarna, inte bra! - Om du får sladd på bilen - sluta bromsa, börja koppla! På så sätt kan du fortfarande styra däcken eftersom de fortfarande rullar. - Om du dyker och blir förvirrad av vad som är upp och ner - titta på vilket håll bubblorna går åt! - Om du hamnar i en lavin och inte vet vad som är upp och ner - spotta och se vilket håll spottet rinner åt! Gräv åt motsatt håll...
Fler bra överlevnadstips mottages tacksamt!
Vill avsluta med att gratulera min kära bror som fyller 30 år idag! Som jag skrev till honom tidigare, i min hjärna har han alltid varit myyyyycket äldre än mig. Det är först nu som min hjärna har insett att det faktiskt bara skiljer fyra år mellan oss. Enligt min hjärnas tidigare ekvationer fyller han typ 37 år idag. Tur att det inte är den som avgör...
Ett starkt tips till dig som inte bara läser min blogg, utan flera bloggar - skaffa ett konto på Blogkeen! Där kan du "prenumerera" på blogguppdateringar så slipper du gå in på alla olika bloggar och kolla efter nya inlägg varje gång. Supersmidigt! Finns även en app (iaf till iPhone) så att du direkt kan se om det har kommit några nya blogginlägg. Klicka på Blogkeen-länken i den högra spalten för att börja följa mig via Blogkeen!
Denna fina bild på min fina handledare tog jag idag på jobbet. Det kanske inte syns så tydligt, men han står på ett ben och har det andra upplagt över en papprulle som han försöker såga av. Tydligen är det en optimal ställning för att såga...
Imorse var jag på ljusbehandling som vanligt. Eftersom jag fick utslag och klåda i förrgår testade vi samma tid idag, 50 s. Idag fick jag inte lika mycket klåda och inga utslag. Det går framåt, sakta men säkert! Hade hoppats på att kunna klara en minut på fredag, men det får bli nästa vecka. Förhoppningsvis!
Ibland får jag för mig att jag överdriver min ljuskänslighet, att jag kanske inte är så ljuskänslig ändå. Sen inser jag att det inte är normalt att inte kunna vara inne i ett solarium i 50 s utan att få klåda.
Ikväll har jag börjat välkomna våren genom att städa lägenheten i Kalmar och packat ner alla vinterkläder som jag hade här inne. Det känns så skönt!
Imorgon är det dags för ljusbehandling igen, undrar hur länge det blir då. Som PP sa tidigare ikväll - det är dumt att försöka stressa fram något. Men jag vill ju så gärna öka tiden..! Gah!
För ett par veckor sen, när jag och F var på väg hem till lägenheten, fick jag en sån där känsla som jag har beskrivit tidigare. En sån där känsla att man är på rätt ställe vid rätt tillfälle.
Jag: Ibland inser jag hur lycklig jag är. Vi har en mysig lägenhet och vi bor på Öland. Det så himla fint här (det var en stjärnklarkväll) och jag är så glad att vi träffade varandra.
(tittar ut genom fönstret några sekunder under tystnad)
Jag: Vad tänker du på?
F: Lödning.
Det påminner mig om denna seriestripp som Frans skickade till mig för ett halvår sen.
Nu har jag ändrat om ännu mer här på bloggen, med ett nytt sidhuvud och ny bakgrund igen. Om du inte ser ändringen kan du behöva uppdatera sidan genom att trycka på F5. Visst blir det bara finare och finare?
Idag var jag inne på ljusbehandling igen och idag körde vi 50 s. Tyvärr fick jag en del klåda och röda prickar på rygg, armar och mage. Fick dock inga "myggbett" och klådan försvann på en halvtimme så jag hoppas att vi kan fortsätta höja. Snart är jag framme vid milstolpen en minut, helt sjukt! Tänk hur snabbt det har gått framåt ändå. Jag är redan mer än fyra gånger tåligare än vad jag var från början! När jag nått en minut måste det firas, vet dock inte hur. Något förslag? Solsemester i Thailand kanske?
Som ni märker har jag pillat lite med designen på bloggen och bytt bakgrundsbild. Tyckte att bloggen behövde ljusas upp lite. Det är ju trots allt vår på gång!
F är på jobbet så jag är ensam hemma. Borde egentligen ta tag i min praktikrapport, men det tar verkligen emot. Blä.
Susanne tipsade mig om ett örtpreparat som hennes dotter hade testat, med stor framgång. Det återställer tydligen balansen i magen. Jag har även läst tidigare att obalans i magen kan vara en orsak till att kroppen reagerar som den gör på UV-ljus. Jag ska beställa hem en omgång och se om jag märker någon skillnad. Om inte annat är det säkert bra för kroppen att magen kommer i balans!
Första gången jag fick ett utbrott av solurtikaria var på hösten 2008. På den tiden brukade jag sola solarium 2-3 gånger per vecka och hade gjort det i ett par månader. En kväll gick jag till samma solarium, lade mig i samma solarietank och solade lika länge som vanligt, cirka 22 minuter.
När jag kom hem dröjde jag lite med att duscha, av ren lathet, och satte mig vid datorn. I vanliga fall kunde det småklia lite efter solariet, troligtvis på grund av svetten och värmen, därför reagerade jag inte så mycket när det började klia. I alla fall inte till en början. Cirka 15 minuter efter att jag hade slutat sola och kommit hem började det dock klia något så förbannat. Det kliade överallt - på armar, ben, i ansiktet, magen och ryggen. Det var ganska dåligt ljus vid datorn, men jag tyckte att jag såg röd ut så jag gick in i badrummet för att kunna se bättre. När jag såg mig i spegeln fick jag en chock.
Hela ansiktet var rött och hade svullnat upp. Varenda por såg förstorad ut och när jag log för att sedan slappna av såg det ut som att alla linjer i ansiktet fastnade. Jag såg ut som ett monster. På resten av kroppen såg det ut som att jag hade gigantiska myggbett som var upp till 20 cm i diameter.
Givetvis blev jag rädd och ringde till en vän som skjutsade mig till akuten. Väl där fick jag kortisontabletter och efter ett par timmar syntes inga spår av några utslag och klådan hade lagt sig. Min förklaring till vad som hade hänt var att det troligtvis hade varit någon i solariet innan mig som hade haft något medel på sig som gjorde att min hud reagerade som den gjorde. Jag förstod inte då att detta var något som skulle förändra mitt liv.
---
Andra gången jag fick utslag var även då i ett solarium. Jag trodde som sagt på ovanstående förklaring och gick tillbaka veckan efter för att se om min teori stämde. Det gjorde den inte. Precis som tidigare fick jag samma reaktion, men den här gången åkte jag in till sjukhuset eftersom jag visste att det skulle gå över.
Den här gången blev jag dock väldigt sorgsen eftersom jag insåg att jag inte kunde sola solarium längre. Nu i efterhand låter det så dumt, men just då var det jättejobbigt eftersom jag inte såg det större perspektivet och för att jag tyckte att det var så skönt att solarium på den tiden. När jag hör vissa låtar, som jag alltid lyssnade på när jag solade, kan jag fortfarande känna doften av solarium. Det låter säkert jättelöjligt, men så är det. För mig är solarium förknippat med både glädje och avslappning, men samtidigt sorg och smärta.
---
Den tredje gången hände inte i ett solarium, trots att det lätt kunde ha gjort det. Jag hade fortfarande inte helt gett upp tanken på solarium utan tänkte gå tillbaka och testa att sola i ett par minuter för att se om det funkade. Tyvärr, eller som tur är, hann jag aldrig så långt.
Det hade gått cirka fyra månader sen mitt senaste urtikarieutbrott. Jag och en kollega hade varit över på andra sidan vägen från jobbet och hämtat lunch på en restaurang. Efter lunchen gick vi bort till macken som låg cirka 200 meter från jobbet och sen tillbaka. Det var jättefint väder ute, den första starka vårsolen hade letat sig fram. När vi kom tillbaka kände jag att det började klia och jag kunde se på mina kollegor att något var fel. Efter en snabb (och onödig) koll i spegeln kunde jag konstatera att samma sak hade hänt igen och jag började nu inse mina kommande begränsningar.
Detta var en fruktansvärt jobbig stund. Jag minns att jag gick in till min plats med tårar i ögonen, men att jag inte kunde fokusera mig på mina arbetsuppgifter. Det enda jag kunde tänka på var att jag inte kunde vara utomhus och att jag såg förjävlig ut. Det senare kan låta som ett mindre problem, men som 22-årig tjej var det minst lika jobbigt. Första gången jag sa det högt var några minuter senare när en mindre smidig kollega kom förbi.
Han: Jag tycker att du ser solbränd ut..? Jag: Näe... Jag är allergisk...
---
Det här är första gången jag sätter mig ner och tänker igenom händelseförloppet så detaljerat. Idag, över tre år senare, är det inte lika jobbigt att tänka på det längre. Doften av solarium brukade vara fruktansvärt jobbig att känna, men det försvann i samband med att jag började med ljusbehandlingen. Mer om det en annan gång dock...
Jag har insett att jag känner mig väldigt stressad just nu, det händer liksom en del.
Mikronivå: - Praktikrapport på ca 10-25 sidor ska vara inlämnad 23/2. Jag har inte börjat än och jag vet knappt vad jag ska skriva. - Första utkastet för C-uppsatsen ska vara inlämnad 26/2. Jag och AF ska träffas på torsdag och spåna för att verkligen konkretisera vad vi ska skriva om.
Makronivå: - Bestämma vilken utbildning jag ska söka till hösten, senast 15/4. Jag vet att jag ska plugga ekonomi, men fortfarande inte var. Det beror givetvis till stor del på var F vill plugga och det stressar mig att han inte har bestämt sig. - Hitta bostad till hösten. Ja, jag vet att det är långt kvar, men jag blir ändå stressad.
Så, nu är helgen inledd! Iofs kanske den inleddes redan igår kväll efter jobbet, men jag somnade innan kl 23 så det räknas inte.
Gårdagen spenderades till största delen på praktikplatsen, men gjorde ett besök på hudmottagningen där jag spenderade 45 s i solariet! Tyvärr fick jag lite klåda efteråt, så vi lär stå kvar på den tiden nästa gång också. Jag fotograferade även solarietanken, eftersom jag tänkte att det skulle kunna vara kul att lägga upp en bild här på bloggen, men det fick jag tydligen inte. Publicera den här alltså. Det var till och med ett undantag att jag fick fotografera den överhuvudtaget eftersom det råder fotoförbud innanför sjukhusets väggar pga sekretess. Mycket märkligt. Jag förstår om man inte får fotografera personer, men utrustningen som finns på sjukhuset finns väl ändå dokumenterad i typ offentliga upphandlingar kring inköp? Eller har jag helt fel? Återigen, mycket märkligt. Jag fick iaf ta ett kort som jag kan visa mina vänner, så ni får helt enkelt fråga mig så får jag visa kortet när vi ses!
Sen jag började blogga nu igen har jag börjat läsa flera andra bloggar och jag har varit inne en del på min vän Alex blogg. Hon driver en modeblogg och är väldigt duktig! Till och med såpass duktig att hon får vara med på modesatsningen som blogg.se genomfört. Idag var det även en kort intervju med henne i lokaltidningen Barometern. Jag blir så stolt!
När jag läser hennes blogg blir jag även lite sorgsen. Jag börjar reflektera över mitt eget modeintresse och hur det liksom försvann gradvis när solurtikarian kom. Jag kan verkligen sakna att vara brun, att kunna ha ballerinaskor och kunna matcha tunna sommarplagg istället för att alltid gå runt påpälsad för att undvika solen. I och med att jag känner mig så begränsad på grund av solen har jag stängt av mitt modeintresse, som en sorts försvarsmekanism. Nuförtiden drar jag mig verkligen för att gå på stan och kolla kläder. Jag kan bli så fruktansvärd nedstämd av att gå in i en klädbutik på våren/sommaren eftersom det bara påminner mig om alla plagg jag inte kan använda och alla saker jag inte kan göra. Förut matchade jag allt och hade mycket färg i mina kläder. Nu går alla mina kläder i mörka toner. Grått, mörkblått, svart, mörklila. Även på sommaren. Det här upptäckte jag för inte alls länge sen och jag hade inte ens märkt övergången själv.
Igår hade Alex ett jättefint inlägg om ballerinaskor. Jag brukade ha hur många ballerinskor som helst. Fan vad jag saknar ballerinaskor.
Lämnade bilen på verkstaden. Praktik. Hämtade bilen på verkstaden. Besiktade om bilen (och den blev godkänd, yay!). Lunch. Praktik. Möte. Kicks (upptäckte att mina gamla foundation slutat tillverkas så fick hitta en ny, får se hur det blir med den). Kebabben (finns det godare sallader?). Åt med grannarna. Epilerade benen.
Avslutade dagen med mina fina och starka vänner EJ och TH. En perfekt avslutning på internationella kvinnodagen, underbart!
Dagen började med en ljusbehandling - på 40 s! Känns hur bra som helst att vi kunde höja 5 s. Fick ingen klåda efteråt så förhoppningsvis kan vi höja på fredag igen!
Lämnade bok hos EJ. Hämtade kuvert till praktikplatsen. Praktik. Lunch. Praktik. Affären.
På väg hem från affären fick jag syn på denna förfärande skylt.
...att nämna min underbara familj också. Den är så självklar i mitt liv att jag knappt reflekterar över hur tacksam jag borde vara. Men jag tänkte faktiskt på det häromdagen. Jag tänkte på hur svårt det är att sätta sig in i andra människors liv och deras uppväxt, speciellt om den har varit svår.
Min uppväxt har alltid varit väldigt trygg och säker. Vickleby var idylliskt att växa upp i (tills man kom upp i tonåren och inte ville bo på landet), familjemiddagarna var så gott som fria från bråk och istället fyllda av diskussioner och varierade samtalsämnen. Jag har en otroligt uppfinningsrik och klurig pappa som löser alla tekniska och fysiska problem som uppstår, en pappa som jag kan ringa när jag behöver hjälp med att laga ett rymdskepp. Jag har en klok och varm mamma som löser alla känslomässiga och psykiska hinder kan uppstå, en mamma som jag kan ringa när himlen har fallit och som fortfarande får mig att sova gott om nätterna. Jag har en bror som kan få mig att skratta bara genom att skicka ett meddelande med enbart ett ord, det är helt sant.
Ibland börjar jag le som en idiot mitt i en tanke. Det är när jag inser att jag är på precis rätt plats vi rätt tillfälle. Som idag när jag kom hem från praktiken med planen att åka in till Kalmar för att umgås med TH och lämna en bok till EJ. Möttes av synen av F som låg helt utslagen på soffan efter ha spytt hela natten (alla som vill får gärna komma hem till oss, vi är sjukt sociala och hurtiga nuförtiden). Gick och handlade 4 mannafrutti, 5 bananer, Nescafé och 3 x 6-pack Mars-glass så att F skulle klara sig tills imorgon utan att behöva gå ut ur lägenheten. När jag kom tillbaka räckte det med att se F för att inse att jag ville stanna hemma. Det var ett sådant tillfälle då jag var på rätt plats. Denna känsla förstärktes ännu mer efter att ha pratat med EJ och TH. Jag har så underbara vänner, helt fantastiska. En otrolig sambo. Vi bor på underbara Öland. Utbildning ett av två är snart klar, bara 13 veckor kvar nu. Jag är smart, snygg och rolig. Life is good.
Utöver mitt äckliga skryt så mår jag fortfarande illa emellanåt (var nyss tvungen att ta en liten paus då jag fick en akut jag-måste-spy-NU-känsla). Har inte hört av läkaren än så det lär inte var något konstigt på testerna. Har försökt följa hans matordinationer, det har gått sådär...
Imorgon bitti blir det ljusbehandling igen, gissar på att det bli 35 s en gång till "för säkerhets skull". Kände dock inget alls igår så vi kanske kan höja dosen lite till. Hoppas hoppas.
Idag var jag inne på ljusbehandling igen. På vägen in kände jag mig lite snurrig och när jag väl kom fram kände jag mig lite svimmig och illamående. Till och med sköterskan sa att jag risig ut, så tydligen var det inte bara i mitt huvud. Vägen hem gick bra (var dock lite orolig över att köra själv), men när jag väl kom hem ringde jag vårcentralen här i Borgholm och fick till slut en tid på förmiddagen. Varför jag skriver "till slut" är för att det tydligen är konstigt att som patient vilja träffa en läkare när man har mått illa i över en vecka. "Ge det en dag till" verkar vara ett standardsvar, men skam den som ger sig.
Nåväl, efter att läkaren tagit diverse vätskeprov och gjort fysiska tester kunde han inte hitta något större fel, men skulle återkomma när han fick svar på de prover som behövde skickas iväg för att undersökas. Han tipsade mig dock om att lägga om kosten i några dagar för att få magen att lugna ner sig något, så ordinationen blev att äta vad som helst utom kryddor, stekt kött och mjölkprodukter. Det vill säga allt som jag äter i dagsläget. Läkaren var väldigt trevlig dock så jag får väl lita på hans danska omdöme för den här gången. Om någon har något mattips som involverar vad som helst utom fisk, stekt kött, svamp, mjökprodukter (inte laktosfria mjölkprodukter heller tydligen) eller kryddor - let me know! Känns som att maten kommer att bli galet färglös. Förresten, varför får jag alltid danska läkare? Luktar jag pölse eller något?
Efter lunch hakade jag på F tillbaka till hans jobb, tillika min praktikplats, för att spendera eftermiddagen med att faktiskt göra något. Skönt att få en mjukstart på praktiken igen!
För att återgå till titeln på bloggen så kommer här en liten lista över hur lång tid jag har varit inne i solariet under mina behandlingar hittills: 18 jan - 15 s 20 jan - 10 s 23 jan - 10 s 25 jan - 15 s 27 jan - 17 s 30 jan - 17 s 1 feb - 20 s 3 feb - 20 s 6 feb - 23 s 8 feb - 23 s 10 feb - 26 s 13 feb - 26 s 15 feb - 30 s 17 feb - 30 s 20 feb - 33 s 22 feb - 33 s 24 feb - 33 s 1 mars - 33 s 5 mars - 35 s
Yes, idag var jag alltså inne i solariet i 35 s! K hoppas att vi kommer förbi någon sorts spärr snart och det hoppas jag också. Förhoppningsvis kan vi även hålla på länge med ljusbehandlingen. Jag är rädd för att de kommer att vilja sluta med behandlingen om jag kommer upp i ett par minuter i solariet, men jag vill fortsätta tills jag kan klara mig utomhus läääääänge. Jag läste någonstans att 20 minuter i ett solarium motsvarar ungefär 4 timmar i solljus. Med andra ord är solarieljus 12 gånger starkare än solljus. Jag har ingen säker källa på det, men det låter ganska vettigt så ha det i åtanke om du vill räkna på solarieljus/solljus någon gång! Här är en även en fin illustration av hur UV-strålning funkar i verkligheten som jag har lånat av den finska Strålsäkerhetscentralen.
Nu har nästan hela helgen gått och jag har gjort ytterst lite. Illamåendet har gett med sig i hög grad, men får fortfarande vågor av illamående emellanåt där jag tror att jag ska spy rakt ut. Sjukt fräsch känsla. Magen är också på bättringsväg, tack för att apoteket finns!
I övrigt har jag spenderat mycket tid framför TV:n och framförallt Fringe, en sci-fi serie som är ny för mig. Mycket bra! Såg även filmen Tower Heist i lördags. Lättsmält film, men inte något fantastiskt att hänga i julgranen.
Imorgon kan jag förhoppningsvis återvända till praktiken igen utan att smitta ner någon annan eller vilja spy. Innan dess ska jag dock på ljusbehandling på morgonen, så jag får försöka gå och lägga mig tidigt ikväll. Brukar försöka vara i Kalmar när hudmottagningen öppnar vid kl 07.15, så det blir en tidig morgon för min del... Jag gissar på att tiden i solariet kommer att vara samma som i torsdags, dvs 33 s.
När jag kommer hem måste jag även försöka komma ihåg att ringa bilverkstaden. Var där förra veckan och bad om hjälp och de sa att jag kunde komma in i veckan, men hörde aldrig av mig i veckan som gick av förståeliga skäl. Måste testa om bilen innan 23 mars annars blir det körförbud, yay!
F har tjatat i flera dagar om att han behöver åka in till Kalmar för att köpa fler lödgrejer till sitt projekt, men att han inte vill åka själv. Efter att ha tagit ett djupt andetag, en dusch och deo under armarna bar färden därför av mot stora staden. Tidigare på dagen ringde jag hudmottagningen för att dubbelkolla att det var okej att jag kom in idag och det var som tur var inga problem. Tur att de är så flexibla! 33 s i ljustanken idag, inga problem! Ska skriva i ett senare inlägg lite mer om hur min behandling går till.
Min huvudsköterska, K, ville gärna att jag skulle återkoppla till honom om jag fick utslag av att vara ute under helgen som kommer. Jag får väl tolka det som en utmaning och göra tvärtemot vad mina mentala reflexer säger, det vill säga gå ut i solen.
Denna blogg använde jag som verktyg för att få ut mina tankar och känslor kring solurtikaria som jag drabbades av hösten 2008. Jag ville även använda bloggen för att skapa kontakter med andra personer som befann sig i liknande situationer, samt underhålla nära och kära om vad som hände i mitt liv. Nu är jag frisk och bloggen är därför avslutad, men jag låter den ligga kvar så att personer med samma diagnos eller med ett allmänt intresse kring solurtikaria kan gå in och läsa om min resa.
