Usch, nu får jag sådär dåligt samvete igen för att jag inte har bloggat på länge. Jag är inne i en liten solurtikaria-svacka just nu och känner mig helt oinspirerad. Har inte köpt nya tabletter sen de gamla tog slut och har inte heller kontaktat homeopaten i Växjö sen jag kom hem till Öland i torsdags. Åh, jag känner mig så opeppad och vill bara skippa solurtikarian ett tag. Kan jag inte få en liten paus och vara botad ett tag?
De senaste dagarna har jag slarvat med medicineringen och nu är min Rani-Q slut så jag måste gå och köpa mer. Därför kan jag tyvärr inte rapportera om eventuella framsteg. Jag funderar även på att höja dosen något, men jag vet inte hur mycket. Fortsättning följer...
Igår hade jag ätit den nya kombinationen i cirka en vecka och testade att sätta mig i solen i 15-20 minuter. Reaktionen kom inte lika snabbt som förra gången och jag fick inte så mycket reaktionen på underarmarna, men från armvecken och upp på axlarna (hade linne på mig) började det klia och jag blev illröd i hela ansiktet. Med andra ord ingen jätteskillnad. Jag tänker dock fortsätta med den nya kombinationen i några veckor till och se om det blir någon ändring!
Tills det blir en förändring vill jag tillägna dessa låtar till solurtikarian:
Häromdagen fick jag ett tips om en ny behandlingsmetod. Det var en typ av H2-blockerare (som inte finns i Sverige) som ska kombineras med Singulair. Jag har fortfarande kvar Singulair från min antihistamincocktail och köpte Rani-Q (som är en H2-blockerare) på ett apotek häromdagen, så nu ska jag äta det i några veckor och se om det gör någon skillnad. Har inte pratat med någon läkare om det eftersom jag inte har världens största förtroende för sjukvården, men förhoppningsvis fungerar det ändå. Håll tummarna!
Denna blogg använde jag som verktyg för att få ut mina tankar och känslor kring solurtikaria som jag drabbades av hösten 2008. Jag ville även använda bloggen för att skapa kontakter med andra personer som befann sig i liknande situationer, samt underhålla nära och kära om vad som hände i mitt liv. Nu är jag frisk och bloggen är därför avslutad, men jag låter den ligga kvar så att personer med samma diagnos eller med ett allmänt intresse kring solurtikaria kan gå in och läsa om min resa.
