Sol i sinne

Första gången jag fick ett utbrott av solurtikaria var på hösten 2008. På den tiden brukade jag sola solarium 2-3 gånger per vecka och hade gjort det i ett par månader. En kväll gick jag till samma solarium, lade mig i samma solarietank och solade lika länge som vanligt, cirka 22 minuter.

När jag kom hem dröjde jag lite med att duscha, av ren lathet, och satte mig vid datorn. I vanliga fall kunde det småklia lite efter solariet, troligtvis på grund av svetten och värmen, därför reagerade jag inte så mycket när det började klia. I alla fall inte till en början. Cirka 15 minuter efter att jag hade slutat sola och kommit hem började det dock klia något så förbannat. Det kliade överallt - på armar, ben, i ansiktet, magen och ryggen. Det var ganska dåligt ljus vid datorn, men jag tyckte att jag såg röd ut så jag gick in i badrummet för att kunna se bättre. När jag såg mig i spegeln fick jag en chock.

Hela ansiktet var rött och hade svullnat upp. Varenda por såg förstorad ut och när jag log för att sedan slappna av såg det ut som att alla linjer i ansiktet fastnade. Jag såg ut som ett monster. På resten av kroppen såg det ut som att jag hade gigantiska myggbett som var upp till 20 cm i diameter.

Givetvis blev jag rädd och ringde till en vän som skjutsade mig till akuten. Väl där fick jag kortisontabletter och efter ett par timmar syntes inga spår av några utslag och klådan hade lagt sig. Min förklaring till vad som hade hänt var att det troligtvis hade varit någon i solariet innan mig som hade haft något medel på sig som gjorde att min hud reagerade som den gjorde. Jag förstod inte då att detta var något som skulle förändra mitt liv.

---

Andra gången jag fick utslag var även då i ett solarium. Jag trodde som sagt på ovanstående förklaring och gick tillbaka veckan efter för att se om min teori stämde. Det gjorde den inte. Precis som tidigare fick jag samma reaktion, men den här gången åkte jag in till sjukhuset eftersom jag visste att det skulle gå över.

Den här gången blev jag dock väldigt sorgsen eftersom jag insåg att jag inte kunde sola solarium längre. Nu i efterhand låter det så dumt, men just då var det jättejobbigt eftersom jag inte såg det större perspektivet och för att jag tyckte att det var så skönt att solarium på den tiden. När jag hör vissa låtar, som jag alltid lyssnade på när jag solade, kan jag fortfarande känna doften av solarium. Det låter säkert jättelöjligt, men så är det. För mig är solarium förknippat med både glädje och avslappning, men samtidigt sorg och smärta.

---

Den tredje gången hände inte i ett solarium, trots att det lätt kunde ha gjort det. Jag hade fortfarande inte helt gett upp tanken på solarium utan tänkte gå tillbaka och testa att sola i ett par minuter för att se om det funkade. Tyvärr, eller som tur är, hann jag aldrig så långt.

Det hade gått cirka fyra månader sen mitt senaste urtikarieutbrott. Jag och en kollega hade varit över på andra sidan vägen från jobbet och hämtat lunch på en restaurang. Efter lunchen gick vi bort till macken som låg cirka 200 meter från jobbet och sen tillbaka. Det var jättefint väder ute, den första starka vårsolen hade letat sig fram. När vi kom tillbaka kände jag att det började klia och jag kunde se på mina kollegor att något var fel. Efter en snabb (och onödig) koll i spegeln kunde jag konstatera att samma sak hade hänt igen och jag började nu inse mina kommande begränsningar.

Detta var en fruktansvärt jobbig stund. Jag minns att jag gick in till min plats med tårar i ögonen, men att jag inte kunde fokusera mig på mina arbetsuppgifter. Det enda jag kunde tänka på var att jag inte kunde vara utomhus och att jag såg förjävlig ut. Det senare kan låta som ett mindre problem, men som 22-årig tjej var det minst lika jobbigt. Första gången jag sa det högt var några minuter senare när en mindre smidig kollega kom förbi.

Han: Jag tycker att du ser solbränd ut..?
Jag: Näe... Jag är allergisk...

---

Det här är första gången jag sätter mig ner och tänker igenom händelseförloppet så detaljerat. Idag, över tre år senare, är det inte lika jobbigt att tänka på det längre. Doften av solarium brukade vara fruktansvärt jobbig att känna, men det försvann i samband med att jag började med ljusbehandlingen. Mer om det en annan gång dock...