Varför envisas jag alltid med att inte använda värktabletter när de faktiskt fungerar? Gick dubbelvikt hela dagen för att slippa illamående och magknip tills jag tog en värktablett och voilá - så återföddes den upprättgående människan!
Har förresten precis börjat kolla på tv-serien Generation Kill, mumma! Helt plötsligt känns tanken på ytterligare en sjukdag inte lika hemsk längre...
Hade sett fram emot att få sitta och pilla med bloggens design hela helgen, men ödet ville annorlunda... Lördagskvällen spenderades med delar av min sambo F:s familj och vi var inte hemma förrän sent. Söndagseftermiddagen spenderades med en annan del av hans familj och när vi kom hem kändes allt bra tills 21-tiden på kvällen då jag började må illa. Antagligen blev jag smittad av min svåger som hade varit dålig några dagar innan vi träffades. Så typiskt. Min sida av familjen blir väldigt sällan magsjuk, men nu var det tydligen dags.
Som tur är informerade sjuksköterskorna mig i fredags om att det inte gör något om jag missar en ljusbehandling. Väldigt turligt med tanke på att jag antagligen hade haft ångest och försökt släpa mig in till Kalmar igår morse annars! Nu tror de dock troligtvis att jag passade på att skippa en behandling bara för att de sa det, men men... Det är inte deras problem.
Här börjar bloggen. Förhoppningsvis kommer jag att vara lika aktiv här på bloggen som jag tänker mig att jag ska vara. Jag har bloggat till och från i omgångar, men den här gången finns det ett större syfte med bloggen än att bara skriva en massa skit om vad jag har gjort sen senast (även om hel del sådan skit med säkerhet kommer att infinna sig här). Inspirationen att starta denna blogg kommer från en nyfunnen vän som jag lärde känna via supportgruppen Sun1 för människor som är känsliga mot UV-ljus. Även hon har en blogg där hon skriver om sitt liv och sina erfarenheter kring sin dotters SU.
Det finns främst två anledningar till att jag startar denna blogg. Den första är för att jag behöver en kanal där jag kan ventilera mina tankar och känslor kring min sjukdom. Ibland känns det som att människor runt omkring mig får höra alldeles för mycket om min SU bara för att jag behöver för ur mig allt jag har i huvudet. Och nej, jag är inte den som går runt och klagar hela tiden över hur jobbigt det är. Det handlar snarare om min behandling, om nya forskningsrön eller om något jag har läst på forumet för supportgruppen. Därför behöver jag denna kanal. Här har jag även chansen att skriva det som jag ibland undviker att säga face-to-face för att inte göra andra människor obekväma. Här behöver man inte läsa det jag skriver om man tycker att det är obekvämt, men jag tänker inte anpassa mig till andra om jag behöver klaga eller vara ledsen. Jag bestämmer.
Den andra andra anledningen till att jag skriver här är för att hjälpa människor som befinner sig i en liknande sits. När jag fick SU för lite mer än tre år sedan var det svårt att hitta information om hur man lär sig att leva med det. Det var inte förrän för cirka en månad sen, då jag hittade supportgruppen Sun1, som jag först kom i kontakt med någon annan svensk som jag kunde dela mina erfarenheter med. Jag har ingen medicinsk utbildning och är absolut ingen expert inom solallergi, men jag har mina egna erfarenheter att dela med mig av.
Om du är nyfiken på mig, min sjukdom eller vill prata av dig - skicka ett mail eller skriv en kommentar! Jag lovar att svara.
Denna blogg använde jag som verktyg för att få ut mina tankar och känslor kring solurtikaria som jag drabbades av hösten 2008. Jag ville även använda bloggen för att skapa kontakter med andra personer som befann sig i liknande situationer, samt underhålla nära och kära om vad som hände i mitt liv. Nu är jag frisk och bloggen är därför avslutad, men jag låter den ligga kvar så att personer med samma diagnos eller med ett allmänt intresse kring solurtikaria kan gå in och läsa om min resa.