Sol i sinne

Första gången jag träffade en hudspecialist blev en rätt omtumlande upplevelse. Hudspecialisten, som jag hade blivit remitterad till av min allmänläkare, hade tydligen gjort mig en enorm tjänst när hon bokade in min tid. Detta poängterade hon flera gånger genom att bland annat hänvisa till att hon skulle gå på semester dagen efter och att hon därför ville ta emot mig innan dess. Jag kände mig dock inte speciellt välkommen, snarare i vägen. Detta besök skedde nog i maj eller juni år 2009 så det var ju alldeles för sent att börja med ljusbehandling, det fick helt enkelt vänta tills nästa år. Och att ta prover då var ju onödigt eftersom vi inte skulle börja med ljusbehandlingen på en gång. Plus att hon skulle på semester. Det var ju det.

Hennes barska ton gjorde mig ganska stressad och att höra henne tala om solurtikarian som att det inte var ett problem var fruktansvärt jobbigt. Det kändes som att hon inte tog mig på allvar. Jag hade dessutom inte fått några utslag på vägen dit (som jag har skrivit innan är det svårt att säga när jag får utslag och inte, vilket många med solurtikaria upplever) vilket troligtvis ytterligare förstärkte hennes uppfattning om att det inte var något större problem. Orden jag tar med mig från besöket hos henne:

"Du får ha heltäckande kläder på dig."
"Visst, jag kan skriva ut anti-histamin, men det brukar inte fungera."

Det bästa citatet kom dock när mina tårar började rinna på grund av all stress och oro som hon orsakade mig.

"Du behöver inte vara ledsen, det är inte farligt."

Jag behövde alltså inte vara ledsen, för det är inte farligt. Inte farligt. Inte. Farligt.

Jag vet väl för fan också att det inte är farligt, men det är jävligt jobbigt! I den stunden hade jag lust att montera ner hennes bil i tusen delar, bajsa på hennes trappa, kleta läppglans på alla rutor i hennes hus, tvätta alla hennes kläder i 90 grader, färga hennes hår limegrönt och få hennes läkarlicens indragen och sedan säga:

"Du behöver inte vara ledsen, det är inte farligt."

Istället gick jag tillbaka till jobbet med tårar i ögonen. Förbannad, ledsen, orolig, besviken, förminskad, förbisedd och uppgiven.