Håller med dig. Hoppas vi ses på fredag, saknar dig älskade vän! Kärlek!
Puss!❤
Hej
Jag satt i morse och läste Allas och såg artikeln om dej och kände igen mej. Fast jag har nog inte haft det så illa som dej. Men alla kommentarer som du skriver om har jag också fått höra "håll dej i skuggan" "klä på dej". Men man kan ju inte stryka längs med husväggarna hela tiden...l. En gång när jag var och solade på ett solarium och hade fått soleksem (som jag kallar det för) så fick jag ett tips om att gå till en homeopat här i Växjö som hade en behandling för det. Jag var lite skeptisk, men tänkte att jag kan väl testa. Jag gick dit och hon berättade vad hon skulle göra. Hon skulle ta blod från min arm och sen spruta in under huden på låret! Ja, ja, hokus pokus tänkte jag. Hon får väl testa. Men jag blev bättre. Nästa år fick jag eksem igen och gick dit, samma behandling. Nu tog det 2 år innan jag fick tillbaka det. Så tillbaka dit och ny behandling och då tog det ytterligare några år innan det återkom. Nu är det nog 10 år sen jag gjorde behandlingen och jag kan vara ute i solen obehindrat. Under tiden jag gjorde behandlingarna var jag även utomlands och solade, gick jättebra. Visst fick jag lite eksem, men någon dag i skuggan och sen var det borta. Jag har berättat detta för "vanliga" läkare som säger att "ja, men man växer ifrån det också..." Fast jag tror inte att man kan växa ifrån det några år bara och att det sen återkommer.... Min homeopat heter Hillevi Sten och finns i Växjö. Skickar en länk... http://www.kroppochskonhet.se/kontakt.asp Hoppas du också får hjälp och kan komma ut i solen :-)
Hej.
Mina föräldrar läste din artikel i Allas, de berättade om det för mig. Först nu när jag läst runt lite på din blogg förstår jag hur likt det är.
Har alltid haft stora problem med solen. När jag var yngre räkte det dock med 25 i solskydd, men de senaste 5 åren har jag behövt minst 50 i solskydd (är 20 år idag).
Om jag är utan solskydd i mer än 5 min så bränner jag mig. Det ser exakt ut som på dina bilder och det känns precis så som du beskriver.
Har ofta pratat om detta med sjukvården, de har alltid sagt åt mig att klä mig ordentligt, samt smörja in mig ordentligt och hålla mig till skugga. Vilket kan bli väldigt frustrerande, för jag försöker alltid nogrann då jag vet vad som kommer hända annars.
Det är inte särkilt många som förstår hur det är. Men du är en av de få.
Känns otroligt stort, och förvånande att jag hittat denna blogg, människor runtomkring har alltid blivit så chockerade när jag berättat. Trodde aldrig att det kunde vara en sjukdom, trodde bara att jag kanske hade för lite pigment i huden (väldigt blek).
Kommer följa din blogg nu. Vill tacka för att du gjort denna blogg, så att jag kunde hitta dig.
Med vänliga hälsningar Ida
Denna blogg använde jag som verktyg för att få ut mina tankar och känslor kring solurtikaria som jag drabbades av hösten 2008. Jag ville även använda bloggen för att skapa kontakter med andra personer som befann sig i liknande situationer, samt underhålla nära och kära om vad som hände i mitt liv. Nu är jag frisk och bloggen är därför avslutad, men jag låter den ligga kvar så att personer med samma diagnos eller med ett allmänt intresse kring solurtikaria kan gå in och läsa om min resa.