Sol i sinne

Att leva med solurtikaria.

Bikini rewini

Publicerad 2012-03-26 23:28:12 i Behandling,

Ljusbehandling idag igen - 1 min och 30 s! Fick inga utslag i ansiktet, dock på ryggen vid tros- och BH-kanten som ni kan se på bilderna.









Det blev både rött, utbuktande och kliade. Att det är utbuktande syns bäst på den sista bilden, om man kollar på ryggen på den rand som går runt kroppen. Konstigt att jag inte fick några utslag i ansiktet, men det kanske var för att jag var ute igår. Förresten, att ta kort på sin nakna rygg i en spegel utan att få med röven på bilden - inte helt enkelt!

Frågade sköterskan om solglasögonen. Han sa att man kan sola utan om man blundar, men han tyckte ändå att vi ska fortsätta med dem på. Det tycker nog inte jag. I så fall kommer jag ju att se ut som en panda i sommar, fast inte lika lurvig och gullig plus röd istället för svart runt ögonen. Ska säga det på onsdag.

Ikväll pratade jag med min kära mor och vi pratade om solurtikarian och om ljusbehandlingen. Hon frågade om jag hade hittat någon bikini och jag sa att jag hade kikat runt lite, men inte orkat beställa någon. Sen började jag gråta för första gången på länge på grund av solurtikarian. När jag sa det högt var det som att jag själv insåg varför jag inte hade beställt någon - jag är rädd.

Jag är rädd för att jag ska stå där i min fina nya bikini i sommar och längta efter att gå ut, men att ljusbehandlingen inte kommer att ha fungerat.
Jag är rädd för att den enda som kommer att få se mig i min fina nya bikini är jag själv framför spegeln och kanske F, om jag orkar visa den för honom.
Jag är rädd för att bygga upp för stora förhoppningar för att sedan se dem krossas, som så många gånger förut när det gäller min solallergi.
Jag är rädd för att behöva inse och acceptera att jag inte tål solljus.
Jag är rädd för att komma ner till stranden i min fina nya bikini och kanske inte ens hinna ta ett dopp innan jag blir röd och hela kroppen börjar klia och alla runt omkring tittar på mig med avsmak eftersom det ser ut som att jag har badat i brännässlor.
Jag är rädd för att aldrig mer kunna bli brun som alla andra flickor som har fina nya bikinis.
Jag är rädd för att jag ska sitta inne och gråta för att jag för en gångs skull har tillåtit mig själv att hoppas att den här jävla skiten ska försvinna, eller åtminstone kunna bli hanterbar.

Därför är det lättare att säga att jag inte har orkat beställa någon. Det är en bättre ursäkt. Då kan jag fortfarande intala mig själv att det är mitt val, att jag kan påverka på något sätt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Anja

Denna blogg använde jag som verktyg för att få ut mina tankar och känslor kring solurtikaria som jag drabbades av hösten 2008. Jag ville även använda bloggen för att skapa kontakter med andra personer som befann sig i liknande situationer, samt underhålla nära och kära om vad som hände i mitt liv. Nu är jag frisk och bloggen är därför avslutad, men jag låter den ligga kvar så att personer med samma diagnos eller med ett allmänt intresse kring solurtikaria kan gå in och läsa om min resa.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela