Sol i sinne

Att leva med solurtikaria.

Framtida behandling

Publicerad 2012-03-24 17:02:32 i Behandling,

Igår var jag på behandling igen - och klarade 1 min 15 s med bara lite klåda! Helt galet! Blev lite rädd när sköterskorna sa att vi skulle köra så länge (givetvis kunde jag ha sagt nej om jag inte velat testa), men jag bestämde mig för att det var värt ett försök. Så nice!

Har funderat på hur lång tid jag har som mål. Det hade varit underbart att kunna vara ute i solen i 2-3 timmar, men det innebär isåfall att jag skulle behöva vara inne i solariumet i 10-15 min. Problem med det:

1. Om vi ökar med 15 s per gång från och med nu skulle det innebära att jag skulle nå 10 min om cirka 12 veckor och 15 minuter om cirka 18 veckor. Med andra ord skulle jag behöva sola fram till juni-juli någon gång.
2. Om jag väl skulle komma upp i 5-6 minuter och ännu längre skulle jag börja bli brun. Tänk då att jag skulle sola så länge 3 gånger i veckan! Jag skulle se ut som värsta solariefreaket, alldeles orange och skit. Inte leksak!

Med detta i åtanke vet jag inte hur jag ska ställa mig till solandet. Jag ska fråga sköterskorna om vad de tror och hur länge de rekommenderar att jag ska hålla på. Med tanke på att den ena sköterskan menade att jag förhoppningsvis skulle kunna ha bikini i sommar antar jag att hon är inställd på att jag ska sola ganska länge, vilket iofs är positivt. De kanske tänker att vi ska kunna höja ännu mer (30 s?) per gång i fortsättningen och då kommer det ju inte heller ta lika lång tid.

För övrigt har jag klickat runt på olika bloggar som nämner solurtikaria idag. Har hittat några stycken, men ingen som skriver om solurtikaria som huvudämne (förutom Susannes och min såklart). De flesta verkar även kunna röra sig relativt obehindrat i solen, förutom klåda lite då och då. Det var till och med en som hade haft solurtikaria, men som det hade gått över för. Det inger en viss hoppfullhet inför framtiden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Anja

Denna blogg använde jag som verktyg för att få ut mina tankar och känslor kring solurtikaria som jag drabbades av hösten 2008. Jag ville även använda bloggen för att skapa kontakter med andra personer som befann sig i liknande situationer, samt underhålla nära och kära om vad som hände i mitt liv. Nu är jag frisk och bloggen är därför avslutad, men jag låter den ligga kvar så att personer med samma diagnos eller med ett allmänt intresse kring solurtikaria kan gå in och läsa om min resa.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela