Sol i sinne

...att nämna min underbara familj också. Den är så självklar i mitt liv att jag knappt reflekterar över hur tacksam jag borde vara. Men jag tänkte faktiskt på det häromdagen. Jag tänkte på hur svårt det är att sätta sig in i andra människors liv och deras uppväxt, speciellt om den har varit svår.

Min uppväxt har alltid varit väldigt trygg och säker. Vickleby var idylliskt att växa upp i (tills man kom upp i tonåren och inte ville bo på landet), familjemiddagarna var så gott som fria från bråk och istället fyllda av diskussioner och varierade samtalsämnen. Jag har en otroligt uppfinningsrik och klurig pappa som löser alla tekniska och fysiska problem som uppstår, en pappa som jag kan ringa när jag behöver hjälp med att laga ett rymdskepp. Jag har en klok och varm mamma som löser alla känslomässiga och psykiska hinder kan uppstå, en mamma som jag kan ringa när himlen har fallit och som fortfarande får mig att sova gott om nätterna. Jag har en bror som kan få mig att skratta bara genom att skicka ett meddelande med enbart ett ord, det är helt sant.

Så tack för att ni finns, min fina familj. Tack.