En insikt
Ibland börjar jag le som en idiot mitt i en tanke. Det är när jag inser att jag är på precis rätt plats vi rätt tillfälle. Som idag när jag kom hem från praktiken med planen att åka in till Kalmar för att umgås med TH och lämna en bok till EJ. Möttes av synen av F som låg helt utslagen på soffan efter ha spytt hela natten (alla som vill får gärna komma hem till oss, vi är sjukt sociala och hurtiga nuförtiden). Gick och handlade 4 mannafrutti, 5 bananer, Nescafé och 3 x 6-pack Mars-glass så att F skulle klara sig tills imorgon utan att behöva gå ut ur lägenheten. När jag kom tillbaka räckte det med att se F för att inse att jag ville stanna hemma. Det var ett sådant tillfälle då jag var på rätt plats. Denna känsla förstärktes ännu mer efter att ha pratat med EJ och TH. Jag har så underbara vänner, helt fantastiska. En otrolig sambo. Vi bor på underbara Öland. Utbildning ett av två är snart klar, bara 13 veckor kvar nu. Jag är smart, snygg och rolig. Life is good.
Utöver mitt äckliga skryt så mår jag fortfarande illa emellanåt (var nyss tvungen att ta en liten paus då jag fick en akut jag-måste-spy-NU-känsla). Har inte hört av läkaren än så det lär inte var något konstigt på testerna. Har försökt följa hans matordinationer, det har gått sådär...
Imorgon bitti blir det ljusbehandling igen, gissar på att det bli 35 s en gång till "för säkerhets skull". Kände dock inget alls igår så vi kanske kan höja dosen lite till. Hoppas hoppas.
Utöver mitt äckliga skryt så mår jag fortfarande illa emellanåt (var nyss tvungen att ta en liten paus då jag fick en akut jag-måste-spy-NU-känsla). Har inte hört av läkaren än så det lär inte var något konstigt på testerna. Har försökt följa hans matordinationer, det har gått sådär...
Imorgon bitti blir det ljusbehandling igen, gissar på att det bli 35 s en gång till "för säkerhets skull". Kände dock inget alls igår så vi kanske kan höja dosen lite till. Hoppas hoppas.
