Begravning
Idag har jag varit på begravning för min mormors syster. Vi har alltid firat jul ihop och hon hade inga egna barn, därför känns det nästan som en extramormor. Aldrig roligt med begravningar.
Den här gången blev jag dock så påmind om tidens gång då det samtidigt är så många som får barn runt omkring mig. I mitt liv är det ett generationsskifte på gång och det blir så tydligt vid just dessa tillfällen. Det gör mig lite stressad.
Och jag har världens finaste mormor. Hon är så liten och söt, samtidigt så skön. Jag har insett att hon är en av få gamlingar som förstår ironi och som är lite halvdryg, det är så jävla roligt! Som när hon tittar på mamma med en min som säger "vad vill du mig?" när mamma vänder sig bort samtidigt som hon påminner mormor om att ta det lugnt de närmaste dagarna.
Och jag har en pappa som älskar att bråka med mormor när mormor är trött.
Mormor: Min leverpastej är för gammal, den smakar konstigt.
Pappa luktar på levepastejen och säger: Nej, det är inget konstigt med den.
Mormor: Men smaka den då.
Pappa: Nej, jag tänker inte riskera min hälsa över ditt pålägg.
Och jag har en asdryg morbror som, efter att jag hade gått runt och delat ut sångblad till gästerna på minnesstunden, vänder sig till mig och säger "det där gjorde du riktigt bra" med ett stenansikte.
Och jag har en fantastiskt stark mamma som stöttade både min mormors systers man och min mormor i sin egen sorg under begravningen. Det är vad jag kallar medmänsklighet och omtanke. Mamma, du är så bra och jag är så stolt över att ha dig som mamma.
Den här gången blev jag dock så påmind om tidens gång då det samtidigt är så många som får barn runt omkring mig. I mitt liv är det ett generationsskifte på gång och det blir så tydligt vid just dessa tillfällen. Det gör mig lite stressad.
Och jag har världens finaste mormor. Hon är så liten och söt, samtidigt så skön. Jag har insett att hon är en av få gamlingar som förstår ironi och som är lite halvdryg, det är så jävla roligt! Som när hon tittar på mamma med en min som säger "vad vill du mig?" när mamma vänder sig bort samtidigt som hon påminner mormor om att ta det lugnt de närmaste dagarna.
Och jag har en pappa som älskar att bråka med mormor när mormor är trött.
Mormor: Min leverpastej är för gammal, den smakar konstigt.
Pappa luktar på levepastejen och säger: Nej, det är inget konstigt med den.
Mormor: Men smaka den då.
Pappa: Nej, jag tänker inte riskera min hälsa över ditt pålägg.
Och jag har en asdryg morbror som, efter att jag hade gått runt och delat ut sångblad till gästerna på minnesstunden, vänder sig till mig och säger "det där gjorde du riktigt bra" med ett stenansikte.
Och jag har en fantastiskt stark mamma som stöttade både min mormors systers man och min mormor i sin egen sorg under begravningen. Det är vad jag kallar medmänsklighet och omtanke. Mamma, du är så bra och jag är så stolt över att ha dig som mamma.
