Sol i sinne

Var ute och gick 1,5 h mellan kl 16.30-18 igår eftermiddag. Orkade inte smörja in mig, men trodde att det var lugnt eftersom det var så sent på eftermiddagen och vi varvade sol och skugga. Trodde att allt var lugnt tills jag och F satt och snackade hemma i soffan cirka en halvtimme efter (!) att vi hade kommit hem. Han kunde bokstavligen se hur rodnaden bröt ut i ansiktet när vi satt och pratade. Som ni ser på bilden har jag svårt att hålla mig för skratt, det var så komiskt eftersom det gick så snabbt!



Tycker för övrigt att det är väldigt synd att Susanne slutar blogga, men jag förstår henne och går emellanåt i samma tankar. Som ni har märkt har det varit dåligt med aktivitet här på bloggen på sistone och det kommer nog att bli lite mer sällan i fortsättningen också. Just nu har jag inget behov av att blogga i lika hög utsträckning som tidigare när jag höll på med ljusbehandlingen. Jag är dock fortfarande lika intresserad av att komma i kontakt med andra med solurtikaria eller ljuskänslighet, så hör gärna av dig om du är ny här!