Gabi
Blir så glad när jag hör att det äntligen går bra för Gabi, Susannes dotter. Hon är bara 10 år och har fått solurtikaria, precis som jag. Kan inte tänka mig hur det är att vara så ung och inte kunna vara ute i solen. Hon har dock börjat med den behandlingen som jag vill testa och hon märker redan att det har gett resultat efter bara två dagar, helt fantastiskt!
Ibland får jag höra att det måste vara jobbigare att ha fått solurtikaria i vuxen ålder än om jag hade haft det hela livet. Men jag tror inte det. Jag har ju i alla fall haft min period när jag var barn och inte behövde bekryma mig om solen. I dagsläget gör det mig inte så mycket, det går alltid att anpassa sig, plus att i vuxen ålder har man inte lika mycket utflykter och utomhusaktiviteter som man har när man är barn. Inte enligt min erfarenhet i alla fall.
Sen måste jag säga att jag är ganska glad över att jag fick det vid "rätt" tidpunkt. När jag fick min solurtikaria var jag redan deprimerad och reagerade inte speciellt mycket på någonting. Livet var ganska mycket av ett vakuum där inget gjorde varken till eller från. Så när jag fick min solurtikaria blev jag givetvis ledsen, men det kunde ha varit värre. I takt med att jag blivit frisk från depressionen har även solurtikarian sjunkit in och jag har hunnit bearbeta den. Om jag hade varit frisk och glad när jag fick solurtikarian är det möjligt att det hade blivit en rejäl käftsmäll som hade tagit mycket hårdare på mitt psyke. Tur i oturen!
Ibland får jag höra att det måste vara jobbigare att ha fått solurtikaria i vuxen ålder än om jag hade haft det hela livet. Men jag tror inte det. Jag har ju i alla fall haft min period när jag var barn och inte behövde bekryma mig om solen. I dagsläget gör det mig inte så mycket, det går alltid att anpassa sig, plus att i vuxen ålder har man inte lika mycket utflykter och utomhusaktiviteter som man har när man är barn. Inte enligt min erfarenhet i alla fall.
Sen måste jag säga att jag är ganska glad över att jag fick det vid "rätt" tidpunkt. När jag fick min solurtikaria var jag redan deprimerad och reagerade inte speciellt mycket på någonting. Livet var ganska mycket av ett vakuum där inget gjorde varken till eller från. Så när jag fick min solurtikaria blev jag givetvis ledsen, men det kunde ha varit värre. I takt med att jag blivit frisk från depressionen har även solurtikarian sjunkit in och jag har hunnit bearbeta den. Om jag hade varit frisk och glad när jag fick solurtikarian är det möjligt att det hade blivit en rejäl käftsmäll som hade tagit mycket hårdare på mitt psyke. Tur i oturen!
