Sol i sinne

Sovmorgon! Vaknade dock av att någon stod och knackade på ytterdörren. Hann inte gå upp innan personen gick. Var troligtvis någon i F:s familj.

Åker snart in till Kalmar igen för lite shopping till morgondagens champagnefrukost och städning av lägenheten då vi troligtvis kommer att vara hemma hos mig imorgon bitti. Härliga tider!

Idag var sista dagen på opponeringen, skönt att det är avklarat! Jag hade ingen roll idag, men det är alltid "intressant" att lyssna på andra.

Efter opponeringen drog jag och HS ut på stan och det blev en jävla massa klädesinköp. Köpte kläder till examen och en underbart fantastiskt fin klänning till bröllopet vi ska på i sommar. Det är en riktigt sommarklänning med blommor på, väldigt tjejig och ser inte alls ut som något jag brukar ha på mig, men den talade till mitt hjärta!

Vi vann! Fucking underbart! Är ingen schlagerslav, men fan vad bra det var!

Och på tal om underbart - har idag varit utomhus i gassande sol i 15 min + 40 min utan reaktion, förutom på ett ställe där jag glömde smörja in mig.



EUHPHOOOOOORIAAAAAA!

Dagen har sett ut som följer:
- Promenad med TH på Stensö (klarade mig från utslag även idag!)
- In till Åhléns och köpte ytterligare två foundation
- Hem, dusch, frukost
- Veckohandling på Maxi (tvåveckorshandling för TH) och Systembolaget
- Hem, powernap
- Stan med TH och PW där vi avklarade Salong Mouche, VILA, Åhléns (igen), Clas Ohlson, Parelle, Kicks, Bik Bok, Carlings och avslutningsvis buffé på Thai Silk

Hektisk och effektiv dag som kommer att fortsätta i goda vänners lag med Eurovision och annat gott hemma hos TH och PW. Avslutningsvis utgång!

Började dagen med ett besök hos frissan för att få fina blonda slingor. Känns så skönt att få bort utväxten, känner mig nästan som en ny människa. Gick till och från stan i linne och en tunn kofta över. Hade smörjt in mig med SPF 50 innan och fick inga utslag. Nice nice! Min frisör visade även ett hårmousse med SPF 25 (Redken Color Extend Sun Take Cover SPF 25) som man även kan gojsa ner i hårbotten, hur gutt som helst! Det blev lite flottigt, men förhoppningsvis beror det mest på att det var ganska torrt när hon rufsade in det.



Köpte inget hårmousse idag (tänkte kolla om det fanns billigare på nätet, vilket det inte fanns), men ska nog dra mig in till stan i veckan och köpa. Måste även förbi Vila (examenskläder) och Kicks (världens bästa ansiktmask). Hoppade även in på Kalmarhem och sade upp lägenheten till 15 augusti och sprang på en gammal kollega som jag inte har träffat på typ två år. Det får bli en kväll på Krögers om ett par veckor med henne!

När jag kom hem kollade jag och HS på Estelles dop på varsitt håll, men höll en sms-konversation under hela dopet där vi kommenterade allt som hände. Stadigt! HS myntade förresten uttrycket "att göra en Estelle", det vill säga att tvätta håret med Ölandsvatten. Fuck yeah!

Har även träffat AF och diskuterat opponering samt beställt mat från That Taste. Beställningssamtalet löd:

Jag: Hej, jag skulle vilja beställa två Käeng Ped.

Han: Vi serverar bara dagens nu under lunchen.

Jag: Jaha, okej. Jag kikar runt på er hemsida nu, men jag hittar inte lunchmenyn. Vad har ni idag?

Han: Käeng Ped. Med vårrullar och sallad.

Jag: Okej..? Då tar jag två sådana.

Han: Okej. 10 minuter.


Härliga tider! Snart en eventuell promenad med TH och sen ett försök till studier. Bra dag!

Häromdagen utropade F "Iprenen är slut" när han tog den sista tabletten. Detta ledde till ett samtal mellan mig och RJ där RJ konstaterade att F på det sättet hade säkrat upp sig mot eventuella framtida påhopp från mig där jag skulle kunna gnälla på att vi inte hade Ipren hemma, eftersom F faktiskt hade sagt att den var slut.


F: Ja, och jag vet att om vi är på affären kommer Anja tänka efter om det är något vi ska ha och komma på att vi behöver Ipren.

Jag: Vi skulle ju kunna köpa en inköpslista istället så slipper jag känna att det är mitt ansvar att komma ihåg sådana saker.

F: Jaha, och var ska vi ha den då? Du tycker ju inte om att sätta upp saker på kylskåpet.

Jag: Ursäkta?

F: Du tycker ju inte om att sätta upp saker på kylskåpet.

Jag: Skämtar du med mig eller?! Det är ju DU som har sagt att DU inte tycker om att sätta upp saker på kylskåpet!!! (Detta är alltså något vi diskuterade för cirka 2,5 år sen.)

F: Just det ja, det var så det var.


Jag är så glad att jag hade ett vittne till den konversationen.

Nu har vi kollat på en riktigt dålig film (som jag inte ens skriver namnet på eftersom jag inte vill att ni ska se den i förhoppningen att jag har fel) efter att ha varit på affären och sen en sväng nere "på stan". Vi gick ner till Ölandsglass för att hälsa på RJ och givetvis för att äta glass. Efter en promenad på cirka en kvart vid 16-tiden utan solskydd fick jag lätt rodnad och klåda där jag inte hade några kläder. Typiskt. Hade hoppats att det skulle funka utan solskydd eftersom det var på eftermiddagen, men tydligen inte. Får helt enkelt börja vänja mig vid att alltid ha solskydd om jag ska gå ut, tråååååkigt. Men det är bättre än inget i alla fall. Hittade även ett snordyrt solskydd till hårbotten, får se om det är värt att köpa det eller om jag ska satsa på en flashig hatt istället.

Det blev ingen uppdatering igår som ni säkert märkte. Gårdagens krisövning slutade vid kl 17 och vid det laget var jag helt slut. Alla som var med under gårdagen var så glada över få ha varit med, men sååå trötta. Somnade tidigt och glömde helt bort bloggen...

Upptäckte till mitt förtret igår att min cykel blivit stulen. Har inte använt den på typ en månad så kan inte heller svara på när den försvann. Har inget jättebehov av den just nu, men alltid surt när äckliga jävla tattare tar ens grejer. Idioter. Hur som hur så ledde det till att jag fick gå till Länsstyrelsen igår vilket tog typ 6-7 minuter. Hade inget solskydd på mig och givetvis fick jag solutslag. Jag vet att jag ska ha solskydd på mig, att det ingår i behandlingen, men det hade varit så skönt att slippa kleta på sig massa krämer bara för att man ska gå utomhus en så liten stund.

Sov lääänge idag och eftersom jag även gick till sängs tidigt igår blev det typ 11 h sömn. Galet skönt, men vaknade med huuvdvärk som jag alltid gör när jag har sovit för länge. Resten av dagen har spenderats i Kalmar på Länsstyrelsen där förberedelser inför morgondagens krisövning gicks igenom. Vi är några stycken som ska medverka i ett motspel där meningen är att öva upp flera myndigheters personal kring krissituationer. Krisövningen går som sagt av stapeln imorgon och det ska bli jättespännande att se hur det går!

Igår kväll skickade vi även materialet till sista handledningen. Handledning på onsdag morgon sen är det deadline för uppsatsen på måndag klockan 08.00. Puh!

Min granne EO, samma granne som slängde sig med uppmuntrande kommentarer om min vikt häromdagen, har under några månaders tid skickat dagliga påminnelser till mig om att jag ska äta D-vitamin. D-vitamin är viktigt att äta om man bor i våra nordliga breddgrader där vi inte får så mycket sol och givetvis ännu viktigare om man inte tål solen, därav alla påminnelser. Nu behöver han dock inte skicka påminnelser längre eftersom jag passar på att ta D-vitaminen samtidigt som jag tar min tabletter på morgonen. Win-win!

Och ja, det här inlägget hamnar i kategorin "Behandling" eftersom jag anser att D-vitaminen är en del av behandlingen när man har solallergi. Ej att förglömma!

Vet ni vad jag ska göra idag? Plugga! Big surprise!

Plus trycka i mig Red Bull och Center. Awesome.

Under mitt uppsatsarbete har jag helt och fullständigt skitit i vad jag har stoppat i mig. Jag har tryckt i mig godis och energidrycker, allt för att hålla energin uppe och kunna skriva. Men det kanske är dags att tänka på vikten när världens snällaste och mest väluppfostrade granne säger "jag tror att det blir bra för dig att få sommarlov så att du slutar trycka i dig Red Bull och kexchoklad".

Äntligen onsdag och som jag har längtat efter denna dag fylld av ingenting! Förutom studier då. Planen idag är att bli helt färdiga med inledning, teori och metod.

Är sugen på Baileys vilket leder mig till två frågor.
1. Varför köpte jag inte det på systemet igår?
2. Varför är jag sugen på Baileys kl 10 en onsdag?

Efter diskussioner med min granne CO igår framkom ytterligare ett överlevnadstips till min lista.

- Om du går vilse i en skog/djungel, försök att hitta ett vattendrag. Följ sedan det vattendraget, för det kommer att mynna ut i ett större vattendrag och så vidare.

Alltså, vad skulle ni göra utan mig och mina tips?

Som jag skivit tidigare var jag i Bryssel förra veckan och för att ta mig dit var jag tvungen att flyga. För några år sen hade jag inga problem med att flyga, men på senare tid har det varit ett ångestframkallande moment och jag fällde till och med en tår när jag och F flög till Rom förra året. Jag har funderat på varför jag helt plötsligt har blivit så rädd när det inte har varit några problem tidigare. När jag och fyra av mina klasskamrater satt och diskuterade flygrädsla över en middag på Bryssels trånga turistgränder slog det mig varför denna rädsla uppstått nu.

För några sen var jag deprimerad och jag tror till och med att jag skulle kunna säga att det började lite smått i 15-årsåldern, men slog till med full kraft ett par år senare. För nästan fem år sen började jag gå i psykoterapi när jag inte längre kände att jag orkade med någonting. Då hade jag tagit antidepressiva preparat i cirka ett år, men kände inte att det gav någon förbättrande effekt. Det jämnade bara ut mitt humör något, gav mig ett vakuum där allt var stilla. Eftersom jag inte längre kände någon riktig glädje och inte kunde skratta från hjärtat brydde jag mig inte om att jag blev avtrubbad, det blev liksom ingen större skillnad. Jag ville ingenting, bara sova. Eller jo, jag ville en sak. Jag ville dö, för i min värld fanns det ingen mening med någonting. Det enda som fick mig att stanna kvar var min mamma, för jag ville inte att hon skulle bli ledsen. Om hon inte hade funnits då hade jag nog inte heller funnits längre.

Jag minns att min mamma frågade mig någon gång mitt i tonåren varför jag sov så länge om dagarna, ville jag inte gå upp och se vad dagen hade att erbjuda? Jag kollade på henne som om hon var ett UFO och svarade drygt "eh, näe... knappast". Mamma berättade då att hon varje morgon kände en nyfikenhet på vad dagen hade att erbjuda eftersom hon aldrig kunde vara säker på vad som skulle hända under dagen, därför ville hon gå upp och se efter. Jag förstod verkligen ingenting. Seriöst, var vi ens släkt? Var jag adopterad? Var hon sinnesjuk?

Idag förstår jag vad hon menade och jag tror att solurtikarian har hjälpt mig en del på vägen. Att få solurtikaria har hjälpt mig att inse att det inte finns någonting som är säkert här i världen, allting kan hända. Man vet aldrig vad dagen kommer att erbjuda och man ska vara glad för det man har. Idag är jag inte längre deprimerad och nu kan jag känna samma pirr i magen som mamma berättade om för jag vill också veta som kommer att hända idag. Och imorgon. Och nästa vecka. Och om ett år. 

Därför är jag flygrädd. För jag vill inte dö längre, jag vill leva! Jag vill uppleva allt som jag har tänkt på! Jag vill vara lycklig med F, få barn, flytta till Stockholm, flytta tillbaka till Öland (!), köpa en finbil, bo i hus, resa, bleka tänderna, bli grymt vältränad, skriva en bästsäljande bok, släppa en singel som slår alla rekord, lära mig att dansa, bli brun igen, bada i havet, lära mig att stå på händerna och mycket, mycket mer. Och framför allt vill jag skratta från hjärtat - högt, länge och så ofta jag kan, för jag vet att det fanns en tid då jag inte kunde det.

Jag vill leva, jag vill leva, JAG VILL LEVA!

Och mamma, ILY.

Efter en veckas uppehåll var jag återigen på ljusbehandling. Eftersom jag fick lite utslag vid 3 min och det som sagt hade gått en vecka sedan senaste behandlingen valde vi att sänka tiden till 2 min 45 s. Jag trodde att det skulle räcka, men nooooooooo... Åkte till EJ direkt efteråt och jag kände mig tvungen att varna henne innan jag gick in lägenheten. Efter cirka 20 s i EJs lägenhet stod jag i bar överkropp och byxorna neddragna till knäna och kliade för allt jag var värd. Hejsan hoppsan vad det kliade och sved i skinnet på heeeela kroppen! Försökte ta några bilder, med varierat resultat. I vissa fall måste man titta på skärmen ur en annan vinkel för att se ordentligt. High-tech, jag vet.











Som synes fick jag återigen en krans runt halsen där jag inte fick utslag. Nästa gång funderar jag på om vi ska sänka tiden till 2 min 15 s. Har nog inte fått såhär stark reaktion av behandlingen tidigare och vill inte riskera att få den igen. När klådan började lägga sig kände jag mig alldeles matt, lite huvudvärk på g och darrig kroppen. Härlig start på dagen!

Första gången jag träffade en hudspecialist blev en rätt omtumlande upplevelse. Hudspecialisten, som jag hade blivit remitterad till av min allmänläkare, hade tydligen gjort mig en enorm tjänst när hon bokade in min tid. Detta poängterade hon flera gånger genom att bland annat hänvisa till att hon skulle gå på semester dagen efter och att hon därför ville ta emot mig innan dess. Jag kände mig dock inte speciellt välkommen, snarare i vägen. Detta besök skedde nog i maj eller juni år 2009 så det var ju alldeles för sent att börja med ljusbehandling, det fick helt enkelt vänta tills nästa år. Och att ta prover då var ju onödigt eftersom vi inte skulle börja med ljusbehandlingen på en gång. Plus att hon skulle på semester. Det var ju det.

Hennes barska ton gjorde mig ganska stressad och att höra henne tala om solurtikarian som att det inte var ett problem var fruktansvärt jobbigt. Det kändes som att hon inte tog mig på allvar. Jag hade dessutom inte fått några utslag på vägen dit (som jag har skrivit innan är det svårt att säga när jag får utslag och inte, vilket många med solurtikaria upplever) vilket troligtvis ytterligare förstärkte hennes uppfattning om att det inte var något större problem. Orden jag tar med mig från besöket hos henne:

"Du får ha heltäckande kläder på dig."
"Visst, jag kan skriva ut anti-histamin, men det brukar inte fungera."

Det bästa citatet kom dock när mina tårar började rinna på grund av all stress och oro som hon orsakade mig.

"Du behöver inte vara ledsen, det är inte farligt."

Jag behövde alltså inte vara ledsen, för det är inte farligt. Inte farligt. Inte. Farligt.

Jag vet väl för fan också att det inte är farligt, men det är jävligt jobbigt! I den stunden hade jag lust att montera ner hennes bil i tusen delar, bajsa på hennes trappa, kleta läppglans på alla rutor i hennes hus, tvätta alla hennes kläder i 90 grader, färga hennes hår limegrönt och få hennes läkarlicens indragen och sedan säga:

"Du behöver inte vara ledsen, det är inte farligt."

Istället gick jag tillbaka till jobbet med tårar i ögonen. Förbannad, ledsen, orolig, besviken, förminskad, förbisedd och uppgiven.